Slutsatser och tolkning

En författare har alltid en bak tanke med vad karaktärerna gör och vad de säger. Det som i början kan verka konstigt kanske man får en förklaring till i slutet av boken. För det mesta bildar vi läsare en uppfattning om vad vi tycker om en karaktär. vi kan också ändra åsikt men det händer oftast inte med den huvudperson som berättar historien utan mer en person som vi lär känna bättre och då får en bättre förståelse för. i det här fallet med Frankenstein och monstret. Först så kan man tycka att monstret är hemskt och det borde inte få finnas. Sen får vi veta mer om monstret och då blir det i stället Viktor som ses lite sämre för att han lämnade honom.

Motiv och tema i böcker kan vara olika och till och med variera från person till person. bara för att jag tolkar på ett sätt behöver ju ingen ann göra det. Jag kan tänka mig att författare inte har särskilda motiv eller budskap med en bok men vi läsare kopplar det till olika teman och motiv. Även om jag tycker att boken visar att man inte ska döma människor efter utsidan betyder inte det att Mery Shelly satt och tänkte så när hon skrev boken. Hon kan ha haft något annat motiv eller så hade hon inget alls.  

Beskrivningar har en väldigt stor betydelse för boken men vikten av beskrivningar kan variera från läsare till läsare. Det är också lite beroende av vad de vill uppnå med boken. En bok med mycket och utförliga beskrivning som till exempel Frankenstein kan vara bra. Om författaren vill att vi ska ha en speciell bild av saker så måste det vara ingående beskrivningar för då ser vi det tydligare. Är boken skriven med mindre beskrivningar så får läsaren själv fantisera ihop saker. Jag tycker personligen att det är lite för mycket beskrivningar och för lite händelser i Frankenstein. Det är också så att de har lite konstiga beskrivningar men jag har aldrig läste en bok från romantiken förut vilket gör att jag bara kan jämföra med nyare böcker. Typiskt för romantiken är att de använder väldigt beskrivande och fina ord. Man vill inte varar så detaljerad utan lite mer flummig.

Perspektivera

Typiskt för romantiken är att man ska fly verkligheten och leva i fantasin. Frankenstein är inte en verklig bok vilket är precis vad som är typiskt för den här tiden. Den är dessutom väldigt flummigt och känslosamt skriven. Inget är rakt på sak utan det är mycket beskrivningar runt om allt. Det är inte jätte mycket beskrivningar av vad som händer utan mer vad personer känner. Jag har aldrig läst en annan bok från romantiken så jag kan inte direkt dra slutsatser att den här ska vara lika som någon annan men från de text utdrag jag läst och det jag har läst om romantiken så är den här boken en typsik bok från den tiden.

Uppleva

Karaktärerna var hyfsat trovärdiga vilket är bar tycker jag. Viktor var lite överdriven till exempel när han går från att vara jätte motiverad och forska inom sitt område till att vara i en depression och vilja ta livet av sig. Jag skulle säga att det är svårt att göra det för en människa. Han är också ganska patetisk. Visst det är en annan tid och det var annorlunda då men om nu monstret var så ohyggligt varför dödade inte Viktor honom på en gång varför springa därifrån som en fegis och släpalös det hemska monstret han skapat? Det var något jag reflekterade över när jag läste men det kanske var författarens mening att det skulle vara så. Ja, annars hade det i och för sig inte blivit någon bok men han kunde ju försökt i alla fall.

Handling var bra men det som gjorde boken sämre var att den var så seg. Det som man faktiskt skulle vilja ha sett mer av var inte särskilt långt och allt som man kunde ha sammanfattat ihop lite var jätte långt. Till exempel skulle jag vilja ha vetat mer om själva processen där han skapade monstret men det var väldigt övergripligt beskrivet medans monstrets historia om hans första dagar är väldigt detaljerat beskrivna och det är samma sak som beskrivs om och om igen.

Jag kan inte direkt säga så mycket om hur den är skriven. Dels för att jag inte har läst någon annan liknande bok från den tiden och för att den är översatt till svenska. Jag tycker över lag att böcker som har blivit översatta, alltså omskrivna, av någon annan är dåliga. kanske inte dåliga men de kan var mer annorlunda än originalet och originalet är nästan alltid bättre. Saker de säger kan vara annorlunda och beskrivningar kan vara annorlunda inga stora saker men tillräckligt för att det sak ha ändrats en aning. Det gör att jag helt enkelt inte kan säga om Mery Shelly har skrivit den bra eller dåligt för då måste jag läsa den på original språket.

Jag tycker att boken var helt okej. Det är ingen bok jag skulle välja att läsa själv även om jag gillar att läsa fantasy böcker så gillar jag nyare böcker. Skulle jag sätta ett betyg på boken så skulle jag nog ge den 3 av 5.

Beskrivning

Boken handlar om Viktor Frankenstein som är huvudpersonen i boken. En viktig bikaraktär är Elisabeth som är Viktors släkting och som han eventuellt ska gifta sig med. Vi har också Viktors familj som spelar en ganska stor roll i bokens handling. Även polarforskaren Robert Wallton har en roll i boken eftersom han får ta del av historien. Viktors monster spelar en stor roll i berättelsen då det är det som boken handlar om.

 

Robert Wallton är en polarforskare som är ute på expedition när han plockar upp en man ute på en is. Den här mannen är sjuk och får tillbringa ett tag ombord. När det har gått nån vecka säger mannen att han ska berätta en historia. Det är denna historia som boken handlar om.

 

Vi får inte lära känna Robert så mycket bara genom att han skriver brev, vilket gör att han berättar mycket. Vi får ingen direkt beskrivning av utseende men vi får veta lite om hur han känner genom breven.

 

Viktor är en ung man som lever med sin familj i staden Genève. Han bestämmer dig för att studera inom naturvetenskap och åker därför till ingolstadt där specialiserar han sig inom kemi. Efter att ha studerat ett tag så får han iden att forska om varför vi dör och vad som händer när vi dör. Efter att ha studerat åtskilliga lik så kommer han på hemligheten bakom livet. Han försöker därför skapa en människa. Vilket han också lyckas med men vad han inte hade tänkt på var att han skapat ett monster.

 

Viktor som person tänker inte riktigt på konsekvenserna inannan han gör saker. Han är väldigt målmedveten och slutar inte med något förens han har slutfört det. Hanns reaktioner är lite överdrivna till och från. På grund av det skapade monstret så blir hanns psykiska hälsa ostabil och han går in i depressioner till och från.

 

Viktor beskriver personerna han har runt sig och även sig själv till en viss del. Det är nästan aldrig en rak beskrivning utan det är oftast en massa beskrivande ord utifrån känslor.

 

Viktor skapar monstret som han överger direkt när de skapas. Senare i boken får vi ta del av monstrets berättelse vilket sedan spelar en stor roll i bokens handling.

 

Vi får beskrivningar av monstret direkt utifrån Viktors bild av honom utseende mesigt. När monstret berättar sin historia får vi också ett annat perspektiv av honom eftersom vi får beskrivningar av hur han känner.

 

Viktor beskriver monstertet som ohyggligt fult och han blir rädd av att se det, vilket ger oss en bild av att monstret även ska ha en dålig personlighet. Senare när vi får höra monstrets historia så tänker vi att det kanske inte stämde och att Viktor kanske var för snabb att döma monstret efter hur det såg ut på utsidan. När monstret beskriver sig själv får man en mer bild av att det skulle vara missförstått och att det faktiskt var mänskligt även om det inte såg ut att vara så på utsidan.

Elisabeth har ingen jätte stor roll men hon är där och Viktor bryr sig om henne därför får vi veta lite om henne. Karaktären förändras ganska mycket under bokens gång. I början av boken beskrivs hon som lättsam och glad men senare på grund av all olycka som drabbar familjen så blir hon mer tillbaka dragen och sorgsen. Vi får också se hennes förändringar från en flicka till en kvinna genom Viktors ögon.

Handlingen utspelar sig sedan över flera år och är ganska hoppig i tiden. En sida kan utspela sig över flera månader och 10 sidor kan utspela sig över en dag. Boken utspelar sig på 1700 talet kanske tidigare också. Att det utspelar sig någon gång på1700 talet får vi veta genom att flera brev i början av boken som är daterat 17… så vi veta inte exakt när på 1700 talet de utspelar sig. Vi vet inte heller när själva handlingen utspelar sig eftersom det är en historia som berättas.

Vi får veta hur lång tiden går i boken genom huvudpersonens berättelse där han kan beskriver årstiderna hur de för ändras eller att veckorna och dagarna snabbt flyter förbi. vi får också veta genom att han beskriver människor han inte träffat på länge och hur de har förändrats eller nån gång sa han hur gammal han hade hunnit bli.

Boken är skriven i bruten kronologi. Först så har vi Robert och vad som kan tänkas vara viktor i nu tid. där efter så återberättas en historia där det också inflikas saker från nu tid. i historien så är det också hopp till baka till då tid och nu tid.

Boken utspelar sig dels till havs där han berättar historien. historien utspelar sig i den stad där familjen Frankenstein bor, där Viktor studerar och även på andra ställen där de gör utflykt och resor. Familjen Frankenstein bor iGenève De gör en resa till sin stuga på berget maount blanc. Viktor är från en rik familj men mycket olycka har hänt familjen vilket gör att de ofta är sorgsna. Vi får ingen riktigt klar bild av vad resten av familjen arbetar med då det mest kretsar kring Viktor.

Bokens motiv skulle jag säga är målmedvetenhet ger framgång, man ska inte leka med livet och döden och man ska inte döma någon efter utsidan. Viktor är väldigt målmedveten i boken och har bestämt sig för vad han vill och då lyckas han också med det. Det är precis vad många säger att är man tillräckligt inriktad på vad man vill så klarar man det därför tycker jag att ett av bokens budskap är just det att om man vill något tillräckligt mycket så klarar man det. Hans mål är att upptäcka vetenskapen bakom livet vilket han också gör. Det slutar inte så bra som han hade tänkt, och jag skulle säga att det är ett ganska vanligt budskap i böcker att man inte ska leka med döden. När han väl har övervunnit döden och väckt monstret så är det första han ser ett väldigt fult ansikte vilket han så klart dömer på en gång och tänker att det är ett monstret han har skapat för innan han väckte det till liv såg han det som att han skapade en människa. När han väl har pratat med monstret så inser han att det kanske inte var så hemskt i alla fall. Vilket då ger intrycket av att man inte ska döma någon efter hur de ser ut.

Bokens tema är evigt liv enligt mig. Därför att det är det han studerar och eftersom han faktiskt lyckas återuppliva något dött så är han ute efter evigt liv eller i alla fall att undvika döden eller få till baka de som redan dött.

Konflikten i boken är om ont och gott och vad som är moraliskt fel och rätt. Den största frågan är om det är rätt att leka med döden. efter att Viktor har väckt monstret till liv så känner han stor skuld och ångrar sina handlingar. Han dömer också monstret som ont vilket det sen visar sig inte stämma. Det som driver boken framåt ät att Viktor jagar efter monstret och de inre strider han får utkämpa för att inte ge upp livet.

Beskrivningarna i boken är väldigt ingående och väl detaljerade. Ibland så får vi ,i samband med att personen ser något, veta vad han känner samtidigt som det beskrivs också vilket gör att det blir ett mer levande intryck. Människor beskrivs inte bara genom att säga den såg ut si eller den såg ut så. De kan beskrivas på ett sätt som gör att man själv måste tänka lite och läsa mellan raderna.

Boken är skriven i jag form men utifrån olika karaktärer. Det kan göra att det blir lite förvirrande ibland när de byter för att man inte vet vem som berättar vad. Det börjar med att Robert berättar ur sitt perspektiv vilket han gör genom brev och det är ganska lätta att förstå. När Viktor berättar sin historia så går det bra till en början men sedan när monstrets berättelse börjar blandas in så blir det lite förvirrande för att båda berättar i jag form. Eftersom monstrets berättelse är så lång så är det lätt att glömma att det är han som berättar och inte Viktor.

Frankenstein är en realistisk bok men den är inte tro värdig. Realistisk är den därför att det är ingen magi eller liknande inblandat utan ren vetenskap. Den är inte trovärdig därför att det tekniskt sett inte är möjligt att vecka ett dött ting till liv i så fall skulle vi gjort det idag. Skillnaden mellan realistisk och trovärdig är att realistiskt kan det vara bara det är möjligt och trovärdigt är det om man vet att det är sant och man har en källa till det.

Rebecca Wiklund SA2a

 

3) Perspektivera texten:

Vi vet redan att romantikerna inte var intresserade i modern vetenskap och teknik eftersom de ansåg att det inte räckte till för att beskriva verkligheten och människans känslor och tankar. I boken Frankenstein så har det handlat om en del vetenskap, men det nämndes bara i början av Viktors tid som studerande och slutade efter hans experiment hade blivit misslyckat. Det är inga formler eller vetenskapliga termer som nämns så hela berättelsen handlar inte om det som romantikerna avskydde. Boken Frankenstein är ju menad att tillhöra romantiken så den handlar om karaktärernas känslor och tankar. Här går man även mer ingående på vad de tänker och känner under hela berättelsens gång eftersom de blir väldigt detaljerade av Mary Shelley och verkar ha en viktig del i berättelsen för att man ska kunna förstå och själv få känslor som läsare.

Berättelsen om Frankenstein är även en del av den skräck- och fantasivärld som uppstod under romantiken eftersom det handlar om ett monster som har blivit skapad av döda kroppsdelar som sedan ger sig ut i staden och “sprider skräck och terror” när han inte egentligen gjorde något. Människorna blev bara rädda för honom. Rädda för det okända. Men monstret blir sedan till ett mer skrämmande monster eftersom han begår fruktansvärda brott som där blir en skräck för alla.

Romantikerna ville även fly verkligheten och då kan man koppla ihop det med hur Viktor reagerade när han hade skapat monstret. Viktor flydde från sitt hem och sin skapelse och kom inte dit förrän några dagar eller en vecka senare och då var redan monstret borta, precis som jag nämnde i beskrivandet av texten. Om man kopplar det till både boken och det verkliga livet så kan det vara så att man flyr verkligheten när saker runtomkring en blir för mycket. Man har ett alternativ att antingen möta problemet och fixa det, eller fly för att slippa. Viktor flydde från sitt ansvar där han själv valde att skapa en varelse eftersom han blev för rädd för det groteska monstret istället för att bemöta monstret och märka att den var snäll och ville inget illa. Man kan ju inte skylla allt på monstret bara för att han är just ett monster. Även människor kan göra fel.

4) Uppleva texten:

Om man skulle läsa en text eller se en film utan att värdera den skulle vara omöjligt. Jag skulle inte kunna göra det för även om man tycker texten eller filmen är bra så har man ju plötsligt värderat den ändå, även om man inte har gått in på det så detaljerat. För vi människor är så, vi värderar saker och ting runtomkring oss utan att tänka på det. Så om man tänker på texten i boken Frankenstein, så var den bra men ganska långtråkig och ibland svår att kunna hålla kvar intresset på. Jag tror att den blev seg och långtråkig på grund av det är en äldre bok som betyder att det är äldre ord som man inte direkt använder längre, den hade för mycket information ibland och för långa berättelser när någon person i boken berättar om en händelse och att det hände inte så mycket i den som gjorde att man som läsare tänkte “oj, nu händer det grejer här.” Men det bra med texten var att ibland så blev man lite mer intresserad om vad till exempel Viktor Frankenstein menade eller liknande för det skapade ett sorts intresse för vad som skulle hända därefter, men som sagt så hände inte det ofta, utan det var mer att man kunde förutspå vad som skulle hända eller att det var för mycket text och berättande och för lite handling.

Men om historien hade utspelat sig mer i den tid som vi lever i så hade den nog ändrat på sig lite grann. Det hade varit mer drama och action, mer läskiga upplevelser, monstret skulle säkert ha varit ännu groteskare och mer skräckinjagande. Men jag tror att det hade i princip varit samma handling. Visst, det hade säkert varit mycket enklare och snabbare att döda monstret eller förhindra att monstret skadade andra men annars skulle det inte vara så mycket annat. Det skulle inte förvåna mig om någon i dagens samhälle skulle skapa liv i döda ting, men jag tror ändå inte att det skulle funka så bra.

Jag tycker att det kan vara 3 saker som kan vara budskap. Först så tänkte jag att budskapet skulle vara att inte mixtra med livet och döden eftersom jag tycker inte att man ska göra det. Livet och döden är ju delar av våra liv. De kommer och går vare sig vi vill det eller inte och när det väl händer, så måste man tyvärr låta det ske. Jag tror att om man börjar mixtra med det så blir det stora konsekvenser av det. Ingen vet ju vad som händer om det skulle vara så. Det skulle ju vara skönt om de man bryr sig väldigt mycket om inte skulle försvinna från ens liv. De är ju en trygghet för en själv. Då kan man koppla ihop detta budskap med det andra som jag kom att tänka på, evigt liv. Evigt liv skulle vara, precis som jag sa nyss, vara bra för oss som vill behålla våra nära och kära för alltid. Men de negativa konsekvenserna av det skulle vara till exempel att jorden skulle tillslut bli överbefolkat, det skulle bli ont om plats, mat och vatten. Hur ska vi då kunna leva ungefär ett sånt liv som vi lever idag? Vi skulle kanske bli så “olyckliga” så att man har forskare som försöker komma på hur man ska avsluta det eviga livet. Vem vet? Det sista budskapet som jag hade tänkt, och som jag tycker är det viktigaste eftersom det är det mest sannolika och som finns idag, är att man ska inte döma någon efter utsidan. Redan idag så är det mycket som går efter utsidan och många tänker inte så mycket på att insidan kan vara mycket bättre än utsidan. Allting kan inte vara perfekt hos en person, vi har alltid någon/några brister som vi inte tycker om men som vi måste leva med. I Frankenstein berättelsen så är det kanske lite svårt att gå efter insidan eftersom monstret var något som människorna aldrig hade sett förut och vi brukar vara först rädda för det som är okänt innan vi lär känna det. Så i Frankenstein så hade det inte gått så bra att gå efter det budskapet, men i verkliga livet så borde vi göra så. Det är fel att bara gå efter det ytliga när folk kan vara så mycket bättre på insidan.

Rebecca Wiklund SA2a

 

2) Tolka texten:

Jag hade tänkt att fokusera mig på Viktor Frankensteins handlande i berättelsen. Nu vid det här läget så har man fått veta allt som Viktor gjorde i berättelsen och försöker bearbeta allt som har hänt och varför Viktor gjorde det.  Även om Viktor gjorde hela den här saken som hela berättelsen handlar om utan att tänka på konsekvenserna, så var det ju tänkt som en bra sak i början av det. Han saknade ju sin mamma och ville ta reda på hur man kan återuppväcka döda ting för att man skulle kunna leva för evigt. Att man inte skulle separeras från sina nära och kära, speciellt inte separeras för tidigt från någon så som det blev för Viktor. Han hade sina stora planer om att detta skulle bli en bra upptäckt och han slet verkligen för det. Han höll på i flera år, han blev utmattad och trött men ändå så fortsatte han. Då hade han verkligen en stark vilja om att detta skulle fungera. Det känns som att det är att målmedvetenhet ger framgång, och det gjorde ju det, fast det blev en katastrof.

Jag tyckte att han gjorde fel efter att han flydde då han hade gjort sitt experiment bara för att han tyckte att monstret var grotesk och läskig. Han visste inte ens hur hans skapelse betedde sig. Monstret kanske hade visat för Viktor direkt att han var snäll, även en del förvirrad, men att han inte ville göra någon illa. Då har jag tänkt att kanske monstret blev farlig och sådär bara för att han blev lämnad ensam utan att veta någonting om något. Senare i berättelsen efter att Viktors lillebror har dött, så trodde Viktor direkt att det var monstret som hade gjort det. Sen dog flera som stod Viktor nära och han trodde fortfarande att det var monstret. Jag kommer inte riktigt ihåg om det var monstret som hade begått morden, jag tror det var så. Monstret hade tidigare bett om att få en partner som han kunde fly med till någon plats där de kunde vara för sig själva. Viktor sa ja till det, men ändrade sig sedan och det var nog då som monstret blev “mer ond” och ville hämnas för det. Här tycker jag att det är Viktors fel att monstret blev till det monstret som han har blivit berättad som i berättelsen. Monstret var en ofarlig varelse från början som ville ha det som sin skapare hade. Att känna glädje, lycka, sorg, mm. Han ville vara mänsklig för att kunna passa in. Monstret blev ond bara för att Viktor betedde sig idiotiskt. Jag kände senare i boken att det var som om Viktor blev mer som ett monster själv eftersom han förändrades som person.

Så jag tycker att i början av berättelsen så gjorde Viktor hela detta experiment ur en positiv synvinkel, men så fort han klarade av experimentet och hade lyckats skapa ett liv i dött ting, det som han hade önskat om att göra, så gick det bara utför. Viktor blev mer och mer annorlunda i sitt beteende och stängde ute hans nära och kära från att veta vad som hade hänt. Om han hade sagt det till alla om vad som hade hänt så hade kanske berättelsen fått en annan handling. Efter att ha läst hela boken så säger jag bara att det är därför man inte ska prova på något stort experiment om man inte alls vet vad som kommer att hända eller hur det kan sluta som. Vissa saker i våra liv ska därför vara precis så som de är. Man ska inte ändra på de och framför allt inte experimentera med det. Döden och livet är naturligt i våra liv, det kommer och går. Om man försöker ge sig på att ändra de två så blir det bara katastrof, inte bara för sig själv utan det blir konsekvenser för alla runtomkring en.

Rebecca Wiklund SA2a

 

1) Beskriva texten:

Boken Frankenstein, som är skriven av Mary Shelley, handlar om en man som heter Viktor Frankenstein. Han bor i Genéve med sin familj. När han blev äldre, så ville han börja studera naturvetenskap så han åkte till staden Ingolstadt. När han är där så börjar han bli mer intresserad på vetskapen om livet och varifrån livets principer utgår. Några år senare så upptäcker Viktor att han kan skapa liv åt döda ting och väljer att skapa en varelse av döda kroppsdelar men det blir ett misslyckat experiment. Viktor tänkte inte på konsekvenserna som detta kunde få om monstret vaknade till liv. Så han flyr från sitt hem och när han återvänder så är monstret borta. Monstret har gett sig iväg och vart monstret än går så skrämmer hans utseende människor och han blir hatad och möts av rädda människor som ibland skadar honom. Under tiden som detta pågår så växer hans ilska och hämndbegär och vill hämnas på Viktor, sin egen skapare.

 

I början av boken börjas det med att läsaren får läsa olika brev som är skrivna av forskaren Robert Walton som är en av bikaraktärerna i denna bok. Robert ska åka på en expedition till Nordpolen. Under resans gång så får man läsa om vad som händer i hans liv, då han skriver brev vid flera tillfällen till sin syster, Margaret, som bor i England. I ett brev senare i boken berättar Robert om den natten då han och hans män såg något märkligt på isen. De såg en släde som blev dragen av hundar på isen, men det märkliga var att det var en varelse som såg ut som en människa fast dennes kropp var gigantisk som var den som styrden släden. Morgonen efter så såg männen att det var en vanlig man som kom på en släde på ett isflak. Det var bara en hund och mannen som hade överlevt och Robert och männen tog upp de och tog hand om de. Mannen hade följt efter den varelsen som hade åkt förbi skeppet på natten. Mannen var i ett dåligt tillstånd så det tog ett tag innan han blev bättre. När han blev bättre, och han och Robert hade blivit mer bekanta med varandra, så berättade han sin historia om varför han var i den situation som han var i och varför han följde efter den märkliga varelsen och det är först då som läsaren verkligen börjar komma in i det som boken ska handla om. Sen får man veta att det var Viktor Frankenstein som var mannen på Roberts skepp.

 

Då kommer vi till Viktor Frankenstein, som är huvudpersonen i berättelsen, som bodde i Genéve med sin familj som bestod av hans pappa, mamma och bröder. När han var ett litet barn så fick hans pappa åka och hämta hans pappas systers barn för att det var ingen som kunde ta hand om henne efter att systern hade dött. Barnet hette Elizabeth och hon och Viktor kom nära varandra och var goda lekkamrater. När Viktor blev äldre så blev han intresserad i naturvetenskap och drömde om att bli en vetenskapsman. Han var mest intresserad i vetenskapen om livet och ville kunna avlägsna sjukdomar från människokroppar. Ungefär som att kunna få ett evigt liv. Vid sjutton årsåldern så skulle han börja studera på ett universitet i Ingolstadt för att kunna bli det som han drömde om. Men de planerna fick ta en paus då Elizabeth blev sjuk. Hon återhämtade sig snabbt, men hans mamma hade inte samma tur. Hon blev sjuk i samma sjukdom och dog. Viktors planer sköts då upp i ungefär tre månader innan han började sin resa. Innan han åkte tog han farväl av sin familj, men även av sin bästa kompis Henry Clerval som var som en i familjen. De båda gick i skolan och Henry spenderade många eftermiddagar hemma hos Viktor eftersom han var det enda barnet i hans familj. Under Viktors tid på universitetet så fortsatte de vara nära vänner. Efter flera år av hårt arbete, så kom Viktor på vad som orsakade uppkomst och liv. Då kom han även på hur han skulle kunna skänka liv åt livlös materia. Han började experimentera och tillslut ledde det till att han skapade en varelse som han inte alls menade att skapa. Ett monster.

 

Monstret, som har en liten del som huvudperson, blev skapad av Viktor Frankenstein. Han var byggd av döda kroppsdelar som var ihopsatta så han ansågs vara groteskt ful och som ett gigantiskt monster, enligt andra. Men han själv tyckte inte det. Han är bara förvirrad och blir lämnad ensam av sin skapare. Han visste inte vad han skulle göra då, så han lämnade Viktors hus och försvann. Men han träffar på andra människor som blir rädda för honom och som kastar stenar och andra saker på honom för att få iväg honom. Men monstret förstår inte varför människorna är rädda för honom. Han ville de inget illa, han visste inte ens hur han skulle uppföra sig bland andra. Så monstret fortsätter sin väg och vill bara hitta ett ställe någonstans där han blir accepterad. Han är bara en vilsen varelse utan någonstans att gå och försöker hitta ett ställe som han kan kalla hem.

 

Frankenstein berättelsen utspelar sig under 1700-talet i Genéve. Enligt boken så var familjen Frankenstein en av de framstående i denna fristat och att Viktors förfäder hade varit rådsmedlemmar och chefsdomare under många år. Hans pappa har även haft flera offentliga ämbeten som gav ära och ryktbarhet. Så familjen verkar inte haft något problem med fattigdom. Alla i familjen bryr sig om varandra och har nära relationer till varandra. Hela berättelsen utspelar sig under flera år eftersom man kan få reda på det som läsare vid flera tillfällen i boken; “Tillslut anlände dagen då jag…”, “Nästa morgon överlämnade jag…”, “Sommarmånaderna förflöt…”, “Detta var början på en nervös feber som höll mig sängbunden under flera månader.”  Det nämndes även i boken om när Viktor träffade sina nära och kära igen då de såg äldre ut eftersom det gick ibland flera månader innan de träffade varandra.

 

Bokens kronologi verkar vara bruten eftersom det börjar i “nutid” då man träffar på Robert Walton, som är påväg mot Nordpolen, och sen en dag ser Robert en varelse korsa isen med hjälp av släde och hundar och märker sen att det var en man som jagade efter honom men hans hälsa är dålig och mannen tas upp på Roberts båt. Mannen berättar efter ett tag om sin historia om varför han var där han var nu och då blir det som att man kommer tillbaka till när allt började.

 

Som i andra böcker så finns det oftast en konflikt som gör berättelsen spännande och som håller den igång utan att den förlorar sitt intresse. Den stora konflikten i boken, enligt mig, är en kamp mellan förnuftet och känslan. Med det så menar jag att Viktor använde inte förnuftet när han skapade varelsen, hans nyfikenhet ledde bara honom till att genomföra detta. Han tänkte inte på konsekvenserna som kunde bli när han skapade varelsen. Då får man en ganska lätt uppfattning om vad temat på boken skulle kunna vara. Jag tycker att det skulle kunna finnas 3 st teman i boken som jag tyckte passade in. Det var hur mänskligheten bemöter det främmande, strävan efter kunskap och evigt liv eftersom det handlar om bland annat hur mänskligheten bemöter monstret, Viktors strävan efter kunskapen om livet och döden och till sist att man försöker hitta ett sätt för evigt liv.

 

Om man tänker på vilket berättarperspektiv som boken är skriven i så är det skrivet i jag-berättelse eftersom berättelsen skrivs utifrån “jaget”, men i denna bok så är det 3 st jag-berättelser. Först i början i boken så är berättelsen skriven ur Robert Waltons perspektiv. Man får följa honom och hans tankar och hur han känner sig. Senare i boken så handlar det mest om Viktor Frankensteins perspektiv, hans liv och hur han upplever saker och ting, men ibland är det en blandning av hans berättelse och monstrets berättelse ur hans perspektiv.

 

Jag tycker att Mary Shelley har beskrivit människor, saker, tankar och känslor på ett sätt som man inte är så van med i dagens böcker. Det är intressant att få läsa hur saker beskrevs förr med andra ord och hon beskriver allt på ett bra och kortfattat sätt. Inte så mycket information så att man blir trött eller tappar intresset. Dock så ger äldre böcker med äldre ord ibland känslan av att böckerna blir sega eller långtråkiga. Det kändes så några gånger under tiden jag läste boken. Så då var det bra att författaren inte skrev så ingående för till exempel varje tanke, känsla och sak. Jag tycker att Mary Shelley har gjort ett bra jobb med språket för att beskriva i boken. Det känns som att boken får en annan inlevelse med äldre ord. De känns lite finare och det som beskrivs i boken får lite annorlunda känsla av beskrivandet. Men som jag nämnde tidigare så kan det bli en känsla av att det går segt att läsa boken.

 

Boken tycks vara väldigt realistisk även om den samtidigt är ganska orealistisk. Den handlar ju om en människas liv och hans berättelse från när han var barn till när han var vuxen och hur han kom till den situation som han var i boken. Men det som är det orealistiska var att det handlade om att väcka ett dött ting till liv genom att bygga ihop den med döda kroppsdelar och att det sedan blev ett monster. Jag tror att det säkert skulle kunna hända i verkligheten att man gör liknande experiment, förutom de döda kroppsdelarna, men det kommer nog aldrig funka. Så det är en bra blandning av realistiskt och orealistiskt.

 

När det handlar om hur mycket man får reda på karaktärerna som läsare, så tycker jag att författaren har skrivit ganska normalt om hur mycket man får reda på karaktärerna. Man får veta namn, vart de bor, hur de är som person och hur de lever i boken. Jag tycker att den information som har berättats i boken räcker. Man får veta det som man behöver veta för att förstå vad allt handlar om. Jag brukar vilja veta ganska mycket om karaktärer i böcker för det tycker jag om. Man får en klarare bild av de. Fast om det skulle vara så djupingående information i den här boken så tror jag inte att den hade blivit till den succé som den har blivit. Vissa böcker kan inte ha för mycket information för det kan förstöra den röda tråden eller bokens syfte med berättelsen. Då kan man även tänka på hur det är med miljöbeskrivningen i boken. Man får reda på vissa detaljer när det gäller miljön, om hur det ser ut osv, men det är inte alltid lika mycket detaljer och det kan vara olika ibland beroende på vilken plats karaktären är på.

Nadja Rosén Sa2a

Bok analys av Den unge Werthers lidanden


Boken “Den unge Werthers lidanden” är skriven av Johann Wolfgang von Goethe år 1774, under Romantiken. Goethe var inte mer än 25 år när han skrev boken som är en självupplevd kärlekshistoria. Boken är skriven ur brevform, då boken är uppbyggd på Werthers brev som han skriver till sin vän Willheim.

I boken får du följa Werther liv när han anländer till den lilla orten Wahlheim, där han blir olyckligt kär. Lotte är flickan han blir förälskad i, men som redan är troförlovad till Albert. Lotte är en ung vacker flicka som tar hand om sina små syskon, efter deras mors bortgång. Werthers bygger upp ett starkt band med henne och Albert, men till slut blir sorgen för tung att bära, att veta att lotte är gift med en annan man och varje dag bli påmind att han går miste om sin livskärlek. Lotte står inte ut med att se hans olycka och skickar därför iväg honom. Deras sista möte så läser han upp en dikt för henne och han känner att slutet är oundvikligt. Någon måste dö. Då kan skriver ett avskedsbrev och gör sig redo att lämna världen.

I boken beskriver Werther omvärlden väldigt noggrant, vissa saker mer än andra. Saker såsom vädret och blommor, då han är väldigt fascinerad av landsbygden. Han beskriver omvärlden med metaforer och liknelser, vilket gör att boken blir mer levande för läsaren. Nedanför har jag tagit ett exempel på en liknelse från boken.

”Här i världen är det så sällan hjälpt med ett antingen - eller flera, känslor och handlingssätt är lika skiftande som nyanserna vid övergången från en örnnäsa till en trubbnäsa.”

Goethe liknelser är väldig poetiska och svår begripliga. I den här liknelsen så förstår jag ordet i sig, men i själva sammanhanget så förstår jag inte syftet. Vid vissa tillfällen så är det raka motsattsen, att orden i sig är svåra men i kontexten så förstår man. Vilket beror på kultur och vilken tid boken är skriven. Språket i boken är gammaldags och exempel på ord som används i texten är ehuru, vyssjar, plausibelt, ack.

Vi kan se likheter i böcker från idag och böcker från ett par 100 år sedan. Samma tema lever vidare, i det här fallet kärlek med förhinder. Då man kan ställa frågan, hittar det aldrig något nytt? Om vi tittar på kärleks historier så finns det samma syfte men utspelar sig på olika sätt, så som miljöer, varelser, tid.

Kollar vi på om boken är realistisk och trovärdig, så har nog alla olika svar. Den kan både vara trovärdig och realistisk då det bygger på en självupplevd kärlekshistoria. Vissa i Sverige uppfattar att boken inte är realistisk i dagen samhälle, då vi i Sverige har en hög levnadsstandard. Somliga tänker att det är öppenbart att man väljer sin kärlek. Men alla länder och världsdelar har inte den höga levnadsstandard som vi i Sverige. Där kvinnan möjligen gifter sig med en förmögen för att man ska få ett så stabilt liv som möjligt. Här spelar även kulturer och traditioner in, där det går i tradition att unga kvinnor gifts bort. Som kvinna har man inte den möjligheten att gifta sig med den man älskar. Beroende på vart i världen man kommer ifrån så tolkar alla olika om den är realistisk eller inte. Trovärdig är den definitivt, då vilken det kan hända vilken människa som helst att bli olycklig kär.

Goethe gjorde en smart drag när han valde att skriva boken från allvetande berättare. Därför att vi får lära känna Werther och följa med i hans tankar. Det leder till att det blir mer tydligare och vi förstår hans handlingar, vilket vi annars inte skulle ha fått. Dels så talar berättaren till läsaren och förklara fattar han tänker si och så. Kännetecken för romantiken är boken ett bra exempel där fokuset ligger just kring jaget. Där vi får läsa oerhört mycket om Werthers känslor och tänkade.
Ett annat kännetecken för romantiken var att man ville fly från verkligheten. Vid vissa tillfällen i boken så läser Werther Homeros, som även är intertextualiten i boken.

Min bedömning av boken Den unge Werthers lidanden är att det var okej att läsa. Min kritik av boken är att språken är gammalmodig, då jag inte förstod vissa ord. I vissa fall så kunde jag förstå ordet utifrån kontexten men vissa gången så var det obegripligt. Så det förstörde en aning, och man tappade den röda tråden i boken. Bortsätt från språket så var det en bra bok och med tanke på att det är en självupplevd kärlekshistoria så blev den mer fängslande och berörande.